Ja här har samlat information från olika ställen (se längre ner) och sammanställt till en kortare version av basenjins historia. Detta har alltså blivit min version.

Basenjins bakgrund/historik

Basenjin är en mycket gammal hundras och många hävdar att de hör till de äldsta kända hundtyperna, en ras av ur- hundstyp. Det betyder att rasen är urgammal och att ursprunget är okänt (relativt). Den uppkallades efter en lokal pygméstam, vars namn betydde "bushman". 

Den blev bekant för oss i det västliga landet runt 1870. Men det tog mycket lång tid för rasen att acklimatisera sig i västvärlden. Den hund som man hittade i Kwango distriktet och blev intresserad av beskrevs som liten med kort hår, röd aktig päls med vita tecken, uppåtstående öron och en ihoprullad svans (knorr). Hundarna man såg och fann var mycket djupt fästa vid sina ägare. Den kunde inte skälla men hade andra ljud för sig och de ljuden är lite svåra att beskriva men det låter bl. annat som ett yoddlande. Anledningen till att de inte kan skälla är att stämband och stuphuvud är annorlunda än hos andra hundar. 

Basenjin finns bland annat avbildade i pyramidernas gravkamrar som kommer från ca 3600 år före Kristus och det finns identiskt lika hundar avbildade i grottmålningar i Tessili- N- Ajer (Algeriet). Basenjin anses ha varit faraonernas favorit hund. De var redan på den tiden både familje och jakthund. Basenjin har hittats över hela den Afrikanska kontinenten och de var där som sagt var mycket högt värderade för sina jaktinstinkter och vissa stammar i Sudan kunde skänka dem som en del av hemgiften eller som speciell vänskapsgåva. Den användes som jakthund, stugvärmare, sällskap åt barnen, vakthund och som renhållningsjon matglada som de är (de flesta). När faraonernas tid tog slut i Egypten så försvann tyvärr basenjin spårlöst. Men i sin ursprungsregion central Afrika fanns den kvar. Man fann mycket homogena grupper av hundar i isolerade stammar av pygméfolk i södra Sudan och också i före detta Belgiska Kongo. Pågrund av att basenjisar levde så isolerade från varandra i de olika byarna så blev det naturliga urvalet inte stort. Detta gjorde hundarna friska och uthålliga, bara de bästa levde och fortplantade sig. Teorierna är dock flera om varifrån i Afrika de härstammar. De länder som nämns som möjliga är Egypten, norra Kongo, Afrikas västkust och Sudan. 

Där de nu finns kvar i dagens Afrika så används de även nu som jakthund och då främst för att driva in viltet i fällor/fållor. Den är dock både en spårhund och "sighthound" (spårar med synen). 

Till Sverige

Till Sverige kom rasen 1951 och förekom till en början sporadiskt. Det var tre hundar som importerades från England. Efter detta kom så fler importer och valpar efter dessa hundar stod för de följande årens registreringar. 1960 kom ett uppsving genom att en norsk kennel avlade på det såkallade "ny" Fula - blodet. Under 1970 talet kom fler hundar från England och då även den dominanta svart/vita färgen. 1977 bildades det Svenska Basenjisällskapet. Det blev starten till nåt nytt. Fler basenjis ställdes ut och visades upp och fler valpar föddes. 

Nu så finns även den godkända färgen brindle i Sverige. Den första kom 1995 och sen har det kommit fler efterhand. Färgen brindle (tigrerad) blev dock inte godkänd förräns i maj 1999 av den engelska basenjiklubben då den togs in i rasstandarden. Det innebär att färgen blev godkänd i FCI länderna. 

Numera så finns det i Sverige importer från USA, Australien, Nya Zeeland, Norge, Finland, Frankrike, Kanada, Danmark och Estland.
Sverige har även i sin tur exporterat basenjis till en rad andra länder.

Källor:
Basenji Urhund Gasell, av Helena Strömbert/Ing-Marie Hagelin
The Complete Basenji av Elspet Ford
Jubileumskavalkad Svenska Basenjisällskapet 20 år 1977- 1997
Raskompendiet för basenji
SBS hemsida
Internet